Mot Pengakoll

I lördags var jag ute på krogen. Det händer en eller ett par gånger per år nuförtiden. Jag åt och drack för drygt 700 kr och tog taxi hem för 350 spänn. Det är inte så farligt mycket pengar om det händer någon gång då och då, men hur hade jag råd att gå ut flera gånger i veckan förr i tiden när jag dessutom tjänade mindre? Var prioriteringarna så extremt annorlunda på den tiden? Jag vågar inte ens tänka på vad som hade hänt om jag hade lagt alla de pengarna på hög i stället. Nu kostade det ju inga 1000 kr/kväll på den tiden men det hade ändå kunnat bli en hacka. Fast då hade jag INTE haft roligt under mina år som reseledare och au pair. Uteliv hör liksom till. Och jag tycker att jag kompenserar nästan lite väl mycket nu i stället.

Hur har det då gått med dieten? Ja, du… Partykvällar är ju inte direkt komatibla med ett sunt leverne, men jag har – till skillnad mot tidigare försök – kommit tillbaka igen efter uppehållet. Nu är jag tillbaka på 1400 kcal per dag. Och förkylningen försvann fort, så nu kan jag börja träna efter en veckas uppehåll.

Ta hand om er!

Igår var jag på Friskis för första gången. Skaffade mig gymkort där för några dagar sedan. Är stolt över att plånboken fick avgöra vilket gym jag skulle börja på. Plånboken sa Friskis och Friskis blev det. Det visade sig vara ett bra gym. Jag spenderade en timme där och kommer väldigt snart tillbaka. Kanske redan idag.

Det har nu gått tre dagar av dieten. Jag gillar egentligen inte ordet “diet”. Ännu mindre gillar jag ordet “banta”. Det är ord som folk drar öronen till sig av. Och så säger dem “men inte behöver du gå ner i vikt?”. Enligt alla tabeller är jag överviktig. Inte groteskt, men jag faller ändå under den kategorin. Däremot är jag inte det enligt dagens normer. Vi ser amerikanska program som Biggest Loser och Ricky Lake och plötsligt ser jag väldigt smal ut, men det är jag inte. Jag väger mer än jag vill erkänna och har ett BMI som tydligt indikerar att jag är överviktig. Men det ska det bli ändring på. Jag känner redan hur jag har lättat en aning från marken och jag tycker att jag känner mig piggare. Jag vet inte om det är inbillning, men det känns i alla fall bra. Jag märkte det inte minst på gymmet igår när jag höll ett väldigt högt tempo både på crosstrainern och löpbandet. Det hade jag inte klarat för en vecka sedan.

Klockan går. Dags att tjäna pengar igen

Nu har jag inte skrivit på några veckor. Det beror på att jag har minskat ner på min tid framför datorn. Jag har en förmåga att stanna längre framför datorn än tänkt och timmarna flyger i väg snabbare än när jag gör annat, upplever jag. Så för att ta bättre vara på tiden, har jag bytt ut viss datatid mot exempelvis läsning och hemmafix. Nu när hösten är här är vi mer inomhus och då är det viktigt att det ser trevligt ut i hemmet.

I måndags påbörjade jag en ny omgång med kaloriräkning. Viktnedgångsförsök tagning trehundrafyrtiofem kan vi kalla det. Inte för att jag räknar, men jag har velat gå ner i vikt ända sedan jag var barn, så några försök har jag hunnit med under åren. Antal lyckade försök har inte varit många. Jag känner faktiskt bara till ett och det var mitt första år med Samuel. Vi körde tillsammans. Jag gick från extremt onyttig till extremt nyttig, samt kom igång med hårdträning. Egentligen är inte ekvationen svårare än så. Eller rättare sagt: den ska inte vara det. Varför är det då för himla svårt att få vågen/måttbandet att röra sig i rätt riktning? Jag tror att vi är lite för lättpåverkade av vår omgivning. Det finns alltid någon som säger att du ska avbryta det du gör och testa en annan metod. Hittar jag en metod som funkar, ska jag bara lyssna på råd som kan komplettera den metod jag redan kör.

Nu är det mindre än en vecka till lön. Jag längtar lite efter den. Senare delen av den här månaden blev knaper, när utgifter som After Work, romantisk middag med sambon och shopping i Barcelona hägrade. Men jag unnar mig aldrig shopping och ganska sällan utemat, så jag får förlåta mig för det.

Nu blir det jobb! Eller som jag brukar säga: Nu ska jag gå och tjäna pengar!

Varje höst är ålderns höst för mig. För jag fyller år på hösten. Och i fredags fyllde jag 30 år. Min sambo berättade efter middagen på tisdagskvällen att jag kunde börja packa väskan, för en taxi skulle hämta oss halv fem morgonen efter. Han fick säga det fem gånger samt erbjuda ett litet glas alkohol innan jag ens trodde på honom. Jag skulle ju på möte med min chef på onsdagen och torsdagen. Yeah, that’s what she said.  

Nä, då skulle jag till varmare klimat i några dagar, sa han. I totalt chocktillstånd började jag packa och fick sedan två timmars sömn. Taxin tog oss till Arlanda där min syster och hennes familj mötte upp. Jag hade räknat ut att dem skulle med, men när även min kusin och hennes kille chockade mig genom att dyka upp på planet höll jag på att sätta tungan i halsen.

Först vid boardingen fick jag veta att jag skulle till Barcelona. Det var en helt underbar stad och vi hade fyra helt sjukt bra dagar där. Det var verkligen livskvalitet!

Jag lärde mig något om mig själv där. Jag lärde mig att mitt ekonomiska tänk har kommit långt. Jag hade inga pengar avsatta i budgeten för detta, men jag kunde ändå leva gott där nere och lösa det ekonomiska när jag kom hem. Nu lever jag lite snålt, men det är det verkligen värt!

Jag ser verkligen fram emot 3 veckor i Thailand i februari.

Vad är livskvalitet för dig?

I morgon är det lön! Som vanligt är den uppstrukturerad för att räcka till allt inklusive sparande. Jag har haft privata skulder sedan jag flyttade hemifrån år 2000. Nu är jag kvitt dessa skulder, förutom skulden till mitt eget sparkonto, men när jag återbetalar dit ser jag åtminstone vart pengarna tar vägen. Det blir mer som ett extra sparande. Äntligen ska det växa i stället för att pendla.

Jag läste ut boken “Kulor, Cash och Kosing” av Charlie och Mathias på bara några dagar. Den borde vara obligatorisk lärobok på högstadiet tycker jag. Den borde egentligen läsas en gång om året, från tonåren och uppåt, eftersom man befinner sig i olika delar av den ekonomiska utvecklingen/spiralen/bergochdalbanan (fyll i det ord du tycker passar bäst) i olika delar av livet. Jag lärde mig mycket jag inte visste om. Som att vi slänger 100 kg ätbar mat per person och år. Det är ju 2-3 hekto om dagen. Skrämmande!

Nu är ska jag sluta tjäna pengar för idag och åka hem och träna!

I förra inlägget efterfrågade jag litteratur i ämnet “privatekonomi for dummies”. Jag har läst lite sånt och inser att jag nog har kommit ett par steg längre än en dummie. Jag får nog kalla mig något annat. “Novis icke-dummie” kanske?

Jag gillar stegar där pinnarna ligger nära varandra. Jag tycker om att klättra säkert och vill vänja mig vid höjden innan jag klättrar vidare. Men nu känns det långt till nästa pinne. Det blir ett rejält kliv från att få lönen att räcka hela månaden till att bygga en växande pengamaskin. Mitt första mål (att få pengarna att räcka hela månaden) tog ett år att få till. Nu måste jag skaffa mig ett affärssinne och sätta mig in i nästa främmande ämne: aktiemarknaden. Nu ska jag bli en gambler. Jag är INTE en gambler. Inte någonstans.  

När jag kom till det långa parti i Schildfats bok som handlar om investeringar i fonder och aktier kände jag flera gånger hur tankarna for iväg åt andra håll. Någon sida senare insåg jag att jag inte hade hängt med alls. Jag kan inte återge något av vad som stod där. He lost me at aktie kan man säga.  Jag har nog inte förstått att just den delen berör mig riktigt än. Men jag har köpt boken och ska läsa igenom det partiet igen och igen tills jag förstår vad det står. Jag kände mig lite som skolflickan tillbaka bakom bänken på mattelektionerna. Hon som satt djupt försjuken i ett spel luffarschack för att läraren skulle tro att hon jobbade.  Den flickan skulle jag vilja träffa och ta mig ett snack med.

Vad skulle du säga till dig själv om du fick åka 10 år tillbaka i tiden?

Jag håller på att läsa  boken Vägen till din första miljon av Tobias Schildfat. Det var min sambo som köpte boken, men när den hade samlat damm i någon månad frågade jag om jag fick läsa den. Dagen efter att jag hade börjat läsa den frågade jag sambon om jag fick köpa den. Jag erbjöd 80 kr (han köpte den för 79 kr). Han gick med på priset och frågade först efteråt varför jag ville äga boken och inte bara läsa den för hans räkning. Ärlig som jag är, berättade jag att den innehåller ca 200 kronors värde i aktier. Sambon sa lite skämtsamt att han kände sig duperad (betyder vilseledd, jag fick slå upp ordet ).

Men jag äger den nu och inte nog med det; jag har även skapat en fonddepå. Jag behövde slå upp det ordet också. Jag försökte läsa in mig så gott jag kunde. Framför allt sökte jag efter aktivt efter ordet “avgift” i informationstexterna på Nordnets hemsida. När jag inte riktigt förstod vad jag läste ringde jag kundtjänst och fick prata med en mycket trevlig tjej. Hon kunde service och erbjöd mig att kontakta dem när jag hade depån så skulle dem guida runt mig på sidan.  Jag slog till.

Sedan läste jag vidare i boken och några sidor senare rekommenderade Schildfat att jag omgående skaffade mig en aktiedepå, så jag antar att jag hade agerat rätt.

Jag gissar att boken kommer vara utläst idag. Har någon ett boktips inom samma område (privatekonomi for dummies) som jag kan läsa härnäst?

När jag gick i gymnasiet, sa min lärare till mig att jag inte hade förstått charmen med matte. Jag kan fortfarande erkänna att jag inte förstår charmen (om det nu finns en sådan) med vinkelsatser och andragradsekvationer, men jag kan i alla fall skryta med att jag definitivt har förstått charmen med plus och minus. Och jag är på god väg att förstå charmen med ekonomi.

Nu ska jag tjäna pengar!

“Han som var rätt het i Lyxfällan, är det han fettot i Plus?” Den kommentaren berättade Charlie att han hade läst i en twitter. Han hade blivit så förbannad att han hade gått ner i vikt. Att bli förbannad är bra, förklarade han. Det är då vi förvandlar tanke till handling. Jag umgicks med min syster hela helgen. Van från ett liv med fyra löparturer i veckan, åt jag precis som jag ville och tänkte inte på hur stora mina portioner var eller hur mycket glass jag åt till efterrätt. Min syster anmärkte flera gånger på att mina portioner motsvarade 2-3 normala, samt att jag borde undvika sötsaker. Frustrerande att behöva höra sånt, eller hur? Sanningar är alltid jobbiga.

Jag tänker så här. För bara några år sedan fick ordet ekonomi mig att sluta lyssna, löpning var något jag orkade med i max 300 meter och jag skulle aldrig haft en tanke på att ta en ledarroll på arbetet. Detta var så långt bort att jag knappt ens funderade över det. Idag har jag maxkoll på ekonomin och en utarbetad budget. Jag har redan sprungit en mil och ska börja träna inför att springa Göteborgsvarvet nästa år. Jag har utöver detta en arbetsledarroll och planer på att även få personalansvar inom ett par års tid.

Att gå ner i vikt är nu det svåraste jag vet. Hungern äter upp förnuftet och jag glömmer helt bort mina mål vid anblicken av en chokladbit. Jag lovade syrran att börja idag. Det är svårt eftersom jag inte har visualiserat mitt mål och eftersom jag inte har en strategi. Jag har inte den där kartan Charlie pratar om. Jag vet inte vart på kartan jag är (jo, jag är för onyttig och lite småtjock, så mycket vet jag) och jag vet inte exakt vad mitt mål är och inte hur jag ska ta mig dit. Jag måste klura lite. Jag är en tänkare. Jag kan inte bara köra igång, för då misslyckas jag. Jag måste tänka lite först. Kanske jag inte blev tillräckligt förbannad av syrrans anmärkningar i helgen? Någon mer som vill ge mig kritik, kanske? Nej, få människor gör det, för enligt dagens amerikanska normer är jag allt annat än stor.

Men jag börjar idag. Jag lovade ju det!

Inga sötsaker får bli målet tills att jag har klurat klart.

Nu ska jag åka och tjäna pengar.

Klockan är halv sju denna måndagsmorgon och jag har redan hunnit med att beställa en dammsugare och att anmäla mig till Charlie Söderbergs föreläsning på onsdag.

Dammsugaren var precis den sort sambon och jag har tittat på i affären, men vi köpte den inte då eftersom den kostade lite för mycket. Nu fanns det för cirka en femhundralapp mindre på Net on Net. Jag låter mig aldrig luras av erbjudanden längre. Jag utnyttjar dem bara! Skillnaden? Skillnaden är att jag endast “går på” erbjudanden om dem avser något jag ändå hade tänkt att inhandla. Jag tittar inte ens någon längre stund på annonser som handlar om sådant jag inte hade tänkt införskaffa. Det är ett hett tips!

Igår fyllde sambon 31 år. Jag tog med honom till Koh Pangang. Ja, restaurangen på Söder alltså. Hur häftigt är inte det stället? Och maten var verkligen jättegod! Efteråt gick vi på bio och såg Captain America. Jag älskar Marvel-filmerna. Sambon var väldigt nöjd med sin dag! Nu är det bara en månad och en dag tills jag blir the big three O. Mina äldre kollegor skrattar åt mig när jag nojjar över åldern. Jag förstår dem. Jag är inte gammal. Eller…?

Nu ska jag gå och tjäna pengar!

Nu sitter jag och gör mig redo för att jobba. Med tanke på hur jag hostar, kanske jag borde ha stannat hemma idag också, men har en del viktiga möten. Blir det värre får jag gå till jobbet idag och vara sjuk i morgon i stället.

I morgon kommer lönen och jag är mäkta förvånad. “Kuvertmetoden” har fungerat! Jag har varit disciplinerad och funderat noga över samtliga inköp. Jag har rent av någon hundralapp över och utöver detta även lagt samtliga mynt i en burk och sparat dem till Thailand. Jag får dessutom mer än planerat, så det blir en extra avbetalning på de pengar sambon har lagt ut för Thailandsresan. I morgon är hela flygbiljetten min!

Nu ska jag testa att gå mot pendeltågsstationen. Bryter en hostattack ut, vänder jag hem igen.

Happy last day before salary allihopa!